Förskolan ska motverka traditionella könsmönster och könsroller.
Förskolan kan sägas ha ett fem-delat jämställdhetsuppdrag.

Inkludering: Vi lägger stor vikt vid det allmänmänskliga och det individuella, själsliga hos barnen i skapandet av en tillåtande och öppensinnad miljö. I lekmaterialet avspeglas detta av enkelhet. Tyger, klossar, snäckor, band, utklädningskläder, dockor, bilar etc är utan detaljer, det är barnens egen fantasi som skapar det de behöver i sin lek.

Bemötande: Barn behöver utrymme att gestalta en mångfald av femininiteter och maskuliniteter i sina identitetsskapande processer utan att bli ifrågasatta, begränsade eller kränkta så väl i leken som hur de definierar sig själva som kön. Barn i 2-4 års åldern trevar sig fram för att förstå sin egen och kamraters könstillhörighet. Vi uppmuntrar och hjälper barnen vid behov att fråga sin kamrat och respektera kamratens definition av sig själv. I mötet med barnen lägger de vuxna inte någon vikt vid barnets yttre, frisyr, typ av klädsel etc men man delar och bekräftar naturligtvis barnets glädje när de vill visa något nytt.

Gestaltning: Innemiljön är utformad så att barnen är i ett och samma rum, de inspireras av varandra men behöver också ta hänsyn till varandras olika lekprojekt. Närheten möjliggör också att gå mellan olika lekkonstellationer. Barn indelas så att de får chans att verkligen möta alla kamrater, promenadkompis kan lottas, pedagogen kan dela in vid regellekar eller då barnen utför aktiviteter som par t.ex. dukar.

Innehåll och Stoff: Alla barn erbjuds samma aktiviteter, hantverk och skapande. Arbetar pedagogerna i en barngrupp med lindebarn får alla barn ett eget lindebarn som följer dem under åren på förskolan. Såväl inspiration till finmotoriska som grovmotoriska aktiviteter ges. Barn som har ett stort behov och finner stor glädje och gemenskap i att mötas fysiskt och utmana sina krafter uppmuntras och de får hjälp att ge detta behov en konstruktiv form. (Bland annat genom Ursprunglig lek.) Vi har mycket aktiviteter utomhus när möjligheten till fysiska utmaningar kan tillgodoses så väl på lekgården som i skogen.
Traditionella sagor berättas, dockteater spelas i sin ursprungliga form då gestalter som kung, drottning, prinsessa, prins, riddare etc inte avser fysiskt kön utan själsligt, andliga aspekter inom varje människa. Däremot månas det om, i såväl berättade som dockteater dramatiserade sagor att det finns både hjältar och hjältinnor med både svaga och starka sidor.

Språk och Kommunikation: Öppenhet inkluderar även ett medvetet språkbruk. Vilket innebär att ständigt aktualisera hur språket används för att vidmakthålla denna öppenhet och bjuda barnen frihet i sitt begreppsbildande. T.ex. att tala om att leka familj, att kalla delar av barngruppen för barn och inte ge särskild uppmärksamhet åt om det är flickor eller pojkar. Att varje barn har rätt att bli sedd och hörd varje dag möjliggörs bland annat genom små matgrupper. Fyra till sju barn med en pedagog äter tillsammans. I dagligt tal använder vi pronomen som hon och han. Omsorg läggs också på att bilderböckerna speglar mångfald och inte är könsstereotypa. Som förebilder för barnen är det centralt för varje pedagog att ta sig an allehanda sysslor och visar barnen att man kan göra allt och att barnen erbjuds samma möjlighet. Såväl musikaliskt att spela och sjunga som konstnärligt måla, som att laga stolen, skotta eller hugga ved. Hos oss förekommer nästan inga inslag från populärkulturen så dess könsstereotypa inslag är vi lyckligt befriade ifrån.

Sammanfattning:
Utifrån förskolans förankring i Waldorfpedagogikens människokunskap ligger tyngdpunkten i att uppmärksamma, möta och bekräfta barnet som individ. Varje barn kommer till världen med en historia, karma och en livsuppgift unik för var och en. Till sin tjänst förfogar varje människa över såväl en fysisk kropp, som själ och ande. Endast den fysiska kroppen kan kategoriseras utifrån kön. Själsligt sätt har alla människor såväl en maskulin som feminin sida. Att ha tillgång till dessa båda sidor är grunden för att såväl barn som vuxen i frihet skall kunna realisera sina individuella intentioner. Jaget, den inre själsliga kärnan, den andliga individualiteten är varken bärare av någon fysik eller själslig könstillhörighet, utan står helt fri. I gången av upprepade jordeliv växlar människan som individualitet att födas som pojke eller flicka. Det finns fysiska, själsliga och andliga lagbundenheter i barns utveckling men varje individs identitetsskapande är unik vilket pedagogikens utformning indirekt tar den största hänsyn till genom att fokusera på det individuella hos varje barn.